Den sanna och förskräckliga sagan om Snövit!

Ni har säkert läst sagan om Snövit och de sju dvärgarna och tror att det är den sanna versionen. Inte alls! Snövit var egentligen inte så vacker och god, utan ett ganska jobbigt barn som pappan och styvmodern ibland ville strypa. Nu får man ju inte strypa sina barn, istället funderade de på att skicka bort henne. Styvmodern förresten, hon var inte heller särskilt vacker. Men dock en handlingskraftig kvinna med sju kusiner som bodde långt, långt borta i en främmande skog.

När Snövit fyllde 15 år fick hon en hel korg med äpplen. Äpplen hade Snövit aldrig sett förut och hon blev väldigt fascinerad.

Eftersom kommunikationen i familjen var dålig, var det ingen som berättade för Snövit vad hon skulle göra med äpplena. Att man kunde äta dem hade hon ingen aning om. Att man inte fick kasta äpplen på slottets vackra rutor kanske Snövit förstod, men som den impulsiva och busiga tjej som hon var struntade hon i det.

Och stark och pricksäker som hon var träffade hon sammanlagt elva rutor. Snövits pappa var bortrest, men styvmodern var hemma. Hon exploderade och skällde ut Snövit samtidigt som hon bestämde sig för att skicka bort henne för gott. 

Snövit bönade och bad, hon ville inte åka ifrån sitt fina rum, sina fina saker och sin sköna säng.

"Snälla, jag lovar att jag ska vara snäll"

Men styvmodern hade bestämt sig. Hon var en mycket musikalisk kvinna och kunde spela sövande sånger. Hon förstod att hon inte skulle få iväg Snövit frivilligt, utan ville att hon skulle sova djupt. Hon ljög för Snövit och förlät henne. Samtidigt frågade hon om Snövit inte ville höra en ny visa. Snövit jublade och satte sig ned för att lyssna.

Styvmodern var dansös före hon gifte sig, så Snövit fick njuta av både dans, musik och sång.

Det dröjde inte länge förrän Snövit somnat. Hon snarkade högt, medan Styvmodern baxade upp henne på en dresserad åsna som ensam skulle ta Snövit till de djupa skogarna. Snövit vaknade inte förrän hon var framme. Åsnan såg sin chans och rymde och är visst cirkusdirektör idag.

Dvärgarna djupt inne i skogen hade precis som ni hört talas om den vackra och arbetssamma Snövit, men ack vad de bedrog sig. Snövit ville varken koka gröt eller städa. När hon blev rastlös, vilket var ofta, kastade hon omkring dvärgarna i skogen. Ingen förutom Toker tyckte att det var roligt. En dag hörde hon en vacker röst inne i skogen. Snövit spanade och direkt hon såg dess ägare blev hon kär för första gången i sitt liv.

En bit bort såg Snövit den vackraste prins hon någonsin sett, ja om han nu verkligen var en prins? Snövit såg hur han fångat en nalleflicka som han precis skulle skära halsen av. Snövit blev så till sig att hon ropade "hurra". Prinsen tittade upp och deras ögon möttes för ett ögonblick innan han försvann in i skogen. Från den dagen pratade Snövit inte om annat än den vackre prinsen. Dvärgarna kämpade och stoppade in mossa i öronen för att slippa lyssna. Snövit sa om och om igen att "Snart hämtar prinsen mig". Till slut kunde Toker inte hålla sig längre.

"Snövit, prinsen kommer inte att hämta dig". Snövit kände att hjärtat höll på att stanna och sedan blev hon arg.

"Dumma dvärgar, han kommer visst att hämta mig". Snövit började slänga runt dvärgarna och hotade med att gräva ned dem om de inte var snälla.

"Han kommer att hämta mig när han dödat alla knäppa nalletjejer och monster som finns här i skogen". Snövit målade upp en bild av hur han i precis den stunden dödade en elak nalle. En sån där nalle som ser till att barnen aldrig får sova.

I hennes fantasi blev prinsen vackrare och vackrare hela tiden och snart skulle hon höra hur han kom ridande på en vacker vit häst genom skogen. Ja, hon kunde ju inte höra att hästen var vit förstås.

Snövit lyssnade och väntade varje dag. Dvärgarna började tycka synd om henne och försökte hitta på roliga lekar. De erbjöd att hon skulle få kasta upp dem i trädtopparna, men inget ville Snövit göra. Och varje gång Snövit hörde något prassla borta i skogen jublade hon, ropade hurra och skuttade omkring i väntan på prinsen.

Men gång på gång blev hon besviken. Kanske, vem vet, hon kanske fortfarande sitter och väntar på sin prins. Att sagan om Snövit har ett lyckligt slut är en sak till som ni fått om bakfoten. Eller på sätt och vis, för vissa slutade det lyckligt. Nu tror ni att det är styvmodern som blev lycklig, men icke. Hon ångrade bittert att hon skickat iväg Snövit. Livet blev så tomt och innehållslöst utan henne. Vem skulle hon nu skälla på. Lite då och då gav hon sig ut i skogen för att leta efter Snövit, men med styvmoderns otroligt dåliga lokalsinne hittade hon aldrig hem till dvärgarna. Snövits pappa träffade en ny kvinna och flyttade hem till hennes lilla stuga uppe bland bergen. Och prinsen, hur gick det för honom?

Han träffade kvinnan i sitt liv, ett söt och go liten nalleflicka. De bor tillsammans bara en bit från Snövits hem. Ja, och prins var han egentligen inte. Han var en glad och nöjd grisskötare, som vuxit upp bara ett stenkast från Snövit.

Snipp snapp snut - så var sagan slut!

©Carina Hedlund

2013-04-04 23:18   Margareta Cortés

Underbart! Den ska jag ta och läsa Örebro mina barnbarn, de kommer att älska den....tror jag.
Fast jag saknar en bild som jag gärna skulle ha velat se i den här bilderboken, det är den då styvmodern baxar upp Snövit på åsnan. Kan du inte ta och fixa den bilden också, då blir berättelsen fullbordad.

Svar från Carina Hedlund 2013-04-05 22:37

Tack Margareta! ja, jag får arbeta på den "sista" bilden. Min modell bor väldigt ocentralt (Stockholm) men jag får arbeta på att han kommer hit till Skellefteå igen så vi kan fullborda min saga:)
/Carina:)

Margareta Cortés 2013-04-05 22:47

Ser att det står Örebro, där det ska stå för.
Eftersom jag mestadels vistas i sängen just nu så skriver jag från min iPad och den har ovanan att ändra en del ord som jag skrivit och det utan att fråga först. En del säger att jag ska ta bort stavningskontrollen men det vill jag inte för det kan bli ganska roliga fel ibland.

2013-04-05 09:45   Tyri

Härlig historia, nu du får göra en bok av den!!!
Trevlig helg!
Mvh Synnöve

Svar från Carina Hedlund 2013-04-05 22:37

Haha, tack Synnöve:)

/Carina

2013-04-05 09:51   Christian Andersson

hahahahahaha..... underbart carina :)

Svar från Carina Hedlund 2013-04-05 22:38

Tack Christian! Kul att du gillar den - Jag hade väldigt kul när jag fotograferade och sagan "hoppade på mig" medan jag redigerade och när jag laddade upp bilderna:)
/Carina:)

2013-04-05 21:42   begust

Härliga och fantasifulla bilder
Fulla av glädje

Svar från Carina Hedlund 2013-04-05 22:39

Tack snälla Bengt:)
/Carina:)

2013-09-12 18:15   Kurre Ekh

Förutom att du e' en mycke' duktig fotograf har du författartalang oxå. De' här va' ju jättekul. :-))
Ha de' en massa bra!//Kurre