Carinas fotoblogg

Kika gärna in i min blogg! Jag blir glad om du lämnar ett avtryck genom en kommentar:) /Carina:)

Fint häxbesök under påsken:)

Skärtorsdagen var lugn, inga små eller stora häxor dök upp hemma hos oss. Kände mig lite osäker på om det verkligen var påsk. Men långfredagens morgon satt det plötsligt en fantastisk häxa i köket och åt frukost. Efter lite övertalning fick jag in henne i studion...

Oj oj, hon såg inte så glad ut.

"Låtsas att du är på väg till Blåkulla - Du har världens häxfest framför dig"

Genast föddes det ett litet ljus i häxans ögon....

Men hon var fortfarande lite fundersam...

Kaffekannan följer alltid med till Blåkulla

Men receptet på mitt specialkaffe är hemligt, he he....

" Vill du följa på en flygtur"

"Lite kaffe, kanske? Det är väldigt gott"

"Du törs smaka - Det var kaffet i den andra kannan som innehöll sömnmedel. Det här är vanligt kaffe"

Finaste häxan 2013:)

"Vi ses igen nästa år"

©Carina Hedlund



Postat 2013-04-06 12:26 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Prinsessan Leia - På äldre dagar

Under påsken hade jag turen att träffa på prinsessan Leia, som gärna ville bli fotograferad. Nu beror det förstås på hur bevandrad du är i Star Wars om du överhuvudtaget vet vem prinsessan Leia var? Nej, jag ska inte ljuga - den riktiga Leia finns inte här på jorden, så det fick bli en liten "stand in" för henne. Vilken tur att min mamma har svårt för att säga nej och denna gång fick jag god hjälp av Sanna och hennes kläder från "Black Milk Clothing", vilket visst är väldigt populärt:)

Min mamma fick en snabb lektion i hur man hanterar ljussvärd och hon blev direkt taggad. Här tyckte vi dock inte att hennes inneskor riktigt passade....

"Kom igen, ska vi slåss"

"Den här tighta klänningen får mig att känna mig som en fotomodell"

Leia med två mini-ljussvärd (godis)

"Jag har inte alls kanelbullsfrisyr, akta så du inte får en smäll"

"Ger du dig?"

"Förlåt, vi slåss inte - kram lilla vän"

Sötaste "Star Wars-nallen"

eller coolaste kanske....

Tack till min fina mamma för att du står ut med alla mina ideér. Tur att du har kul samtidigt:)

©Carina Hedlund



Postat 2013-04-05 23:11 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Den sanna och förskräckliga sagan om Snövit!

Ni har säkert läst sagan om Snövit och de sju dvärgarna och tror att det är den sanna versionen. Inte alls! Snövit var egentligen inte så vacker och god, utan ett ganska jobbigt barn som pappan och styvmodern ibland ville strypa. Nu får man ju inte strypa sina barn, istället funderade de på att skicka bort henne. Styvmodern förresten, hon var inte heller särskilt vacker. Men dock en handlingskraftig kvinna med sju kusiner som bodde långt, långt borta i en främmande skog.

När Snövit fyllde 15 år fick hon en hel korg med äpplen. Äpplen hade Snövit aldrig sett förut och hon blev väldigt fascinerad.

Eftersom kommunikationen i familjen var dålig, var det ingen som berättade för Snövit vad hon skulle göra med äpplena. Att man kunde äta dem hade hon ingen aning om. Att man inte fick kasta äpplen på slottets vackra rutor kanske Snövit förstod, men som den impulsiva och busiga tjej som hon var struntade hon i det.

Och stark och pricksäker som hon var träffade hon sammanlagt elva rutor. Snövits pappa var bortrest, men styvmodern var hemma. Hon exploderade och skällde ut Snövit samtidigt som hon bestämde sig för att skicka bort henne för gott. 

Snövit bönade och bad, hon ville inte åka ifrån sitt fina rum, sina fina saker och sin sköna säng.

"Snälla, jag lovar att jag ska vara snäll"

Men styvmodern hade bestämt sig. Hon var en mycket musikalisk kvinna och kunde spela sövande sånger. Hon förstod att hon inte skulle få iväg Snövit frivilligt, utan ville att hon skulle sova djupt. Hon ljög för Snövit och förlät henne. Samtidigt frågade hon om Snövit inte ville höra en ny visa. Snövit jublade och satte sig ned för att lyssna.

Styvmodern var dansös före hon gifte sig, så Snövit fick njuta av både dans, musik och sång.

Det dröjde inte länge förrän Snövit somnat. Hon snarkade högt, medan Styvmodern baxade upp henne på en dresserad åsna som ensam skulle ta Snövit till de djupa skogarna. Snövit vaknade inte förrän hon var framme. Åsnan såg sin chans och rymde och är visst cirkusdirektör idag.

Dvärgarna djupt inne i skogen hade precis som ni hört talas om den vackra och arbetssamma Snövit, men ack vad de bedrog sig. Snövit ville varken koka gröt eller städa. När hon blev rastlös, vilket var ofta, kastade hon omkring dvärgarna i skogen. Ingen förutom Toker tyckte att det var roligt. En dag hörde hon en vacker röst inne i skogen. Snövit spanade och direkt hon såg dess ägare blev hon kär för första gången i sitt liv.

En bit bort såg Snövit den vackraste prins hon någonsin sett, ja om han nu verkligen var en prins? Snövit såg hur han fångat en nalleflicka som han precis skulle skära halsen av. Snövit blev så till sig att hon ropade "hurra". Prinsen tittade upp och deras ögon möttes för ett ögonblick innan han försvann in i skogen. Från den dagen pratade Snövit inte om annat än den vackre prinsen. Dvärgarna kämpade och stoppade in mossa i öronen för att slippa lyssna. Snövit sa om och om igen att "Snart hämtar prinsen mig". Till slut kunde Toker inte hålla sig längre.

"Snövit, prinsen kommer inte att hämta dig". Snövit kände att hjärtat höll på att stanna och sedan blev hon arg.

"Dumma dvärgar, han kommer visst att hämta mig". Snövit började slänga runt dvärgarna och hotade med att gräva ned dem om de inte var snälla.

"Han kommer att hämta mig när han dödat alla knäppa nalletjejer och monster som finns här i skogen". Snövit målade upp en bild av hur han i precis den stunden dödade en elak nalle. En sån där nalle som ser till att barnen aldrig får sova.

I hennes fantasi blev prinsen vackrare och vackrare hela tiden och snart skulle hon höra hur han kom ridande på en vacker vit häst genom skogen. Ja, hon kunde ju inte höra att hästen var vit förstås.

Snövit lyssnade och väntade varje dag. Dvärgarna började tycka synd om henne och försökte hitta på roliga lekar. De erbjöd att hon skulle få kasta upp dem i trädtopparna, men inget ville Snövit göra. Och varje gång Snövit hörde något prassla borta i skogen jublade hon, ropade hurra och skuttade omkring i väntan på prinsen.

Men gång på gång blev hon besviken. Kanske, vem vet, hon kanske fortfarande sitter och väntar på sin prins. Att sagan om Snövit har ett lyckligt slut är en sak till som ni fått om bakfoten. Eller på sätt och vis, för vissa slutade det lyckligt. Nu tror ni att det är styvmodern som blev lycklig, men icke. Hon ångrade bittert att hon skickat iväg Snövit. Livet blev så tomt och innehållslöst utan henne. Vem skulle hon nu skälla på. Lite då och då gav hon sig ut i skogen för att leta efter Snövit, men med styvmoderns otroligt dåliga lokalsinne hittade hon aldrig hem till dvärgarna. Snövits pappa träffade en ny kvinna och flyttade hem till hennes lilla stuga uppe bland bergen. Och prinsen, hur gick det för honom?

Han träffade kvinnan i sitt liv, ett söt och go liten nalleflicka. De bor tillsammans bara en bit från Snövits hem. Ja, och prins var han egentligen inte. Han var en glad och nöjd grisskötare, som vuxit upp bara ett stenkast från Snövit.

Snipp snapp snut - så var sagan slut!

©Carina Hedlund



Postat 2013-04-04 22:54 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Ola Aurell @ Coasters i Skellefteå

Påskafton tillbringade jag med familjen på Coasters i Skellefteå för att lyssna på vännen Ola Aurell. Lärde känna honom förra året vid Visfestivalen Kompledigt. Han är en stjärna på att skriva humoristiska sånger och har bl a varit med i tv-programmet RAW.

Påskafton kanske inte var den allra bästa kvällen för en spelning, då många har andra påsktraditioner och stugor att fira påsk i. Men, det blev en väldigt trevlig kväll för oss som var där.

Vi var där i god tid och hann sitta och prata innan det kom mer folk och det var dags för Ola att spela.

Olas duett, här sjunger han tjejens vers:) Självklart är hon kortare än killen....

Vi fick höra en hel del nya låtar, men även gamla godingar som "Lägenheten" och "Man kan göra många saker med en katt". Den senare låten kan du lyssna på längre ned i bloggen.

Innan Ola fick köra sitt extranummer fick han sällskap på scenen av en kille som hemskt gärna ville sjunga en sång....

"Den går så här.... Om jag sjunger kan du spela" Han frågade visst väldigt snällt, för Ola sa ja!

Det bar lite svårt att komma ihåg texten, men en halv låt och applåder blev det i alla fall...

Ola gjorde stor succé (som vanligt). Nästa gång ha kommer till Skellefteå hoppas jag fler Skelleftebor tar chansen att se honom. Några som kom väldigt sent ville gärna höra mera. En av dem var dock mest intresserad av att Ola skulle sjunga Thåströmlåtar:) Ola tackade vänligt nej, trots att mannen lovade köpa en skiva om han fick höra Thåström....

Här kan ni lyssna på kvällens allsång: Man kan göra många saker med en katt....

Slutligen - På söndagen fick jag möjligheten att lura in Ola i min fotostudio hemma, vilket var väldigt lätt:) Det kommer att dyka upp foton i framtida bloggar från vår lek i studion, men jag vill bjuda på två redan nu. När nu Ola var i Skellefteå för första gången frågade jag om han inte ville posera med Skellefteås nya platsvarumärke. Både jag och Ola var överens om att detta nog var de allra bästa bilderna som någonsin tagits med denna skylt:)

Eller vad tycker ni?

©Carina Hedlund



Postat 2013-04-03 19:19 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Tidigare blogginlägg


Bloggar


Familjemedlem